En sån där dag man gärna glömmer
Ibland känns livet surt. Riktigt surt. Nattens sömn bestod endast av 5 timmar. Fem. Alldeles för lite. Att somna om gick inget vidare heller. Ligga och vrida sig. Ångest. Oro. Panik. Svårt att få luft. Försökte resa mig för att besöka toaletten men då bara det snurrade i huvudet. Gick upp ändå. Fick gå dubbelvikt till badrummet. Sätter mig på "stolen". Kikar i spegeln och får se ett kritvitt ansikte. Fort ner med huvudet mellan knäna. Usch. Ibland vill man bara somna om. Ge mig lite narkos please!
Kommentarer:
Trackback